Varför angrips familjen?
Av John Spritzler
Den US-amerikanske författaren John Spritzler bidrar här med en intressant diskussion, som handlar om hur kapitalismen förstör familjen och beskriver bland annat denna som den sista sociala rest där människor uppträder naturligt socialt (juli 2004). Publiceras här med tillstånd av författaren.
Omslaget på marsnumret 1997 av tidskriften Fortune frågar: 'Förstör familjen din karriär?' Inuti finns en artikel med rubriken: 'Du, sluta gnälla och börja jobba igen! Det är fult att säga det, men låt oss göra det i alla fall. Ibland är ditt jobb viktigare än att plåta ungarna'. Artikeln beskriver de krav som topprankade företag ställer på arbetande par som försöker uppfostra barn och ta sig tid för sina familjer. Kraven hos de mest framgångsrika bolagen är, enligt artikeln, att engagemanget för företaget kommer i främsta rummet, före familjen. Budskapet till verkställande direktörer som läser Fortune tycks vara att framgångsrika företag måste vara motståndare till familjen.
 Anti-familjekulturen så som den återspeglas i denna affärsvänliga tidskrift är något som miljontals människor måste kämpa mot varje dag då de arbetar för att hålla sina familjer sunda och välbehållna. Trots politikernas prat om 'familjens helgd' har pressen på yrkesarbetande par blivit allt starkare under det senare decenniet på många olika sätt.
Kapitalister vill få oss att tro att pressen på familjen beror på ekonomiskt nödtvång. Det stämmer inte. Från 1947 till 2000 har de amerikanska arbetarnas produktivitet nära nog fyrdubblats. Vi skulle kunna producera ännu mer nu än vi gjorde då, om våra familjer skickade bara den ene föräldern till att arbeta tjugo timmar i veckan eller båda föräldrarna tio timmar. Det 'fritidssamhälle' som förutsågs på 60-talet är precis lika möjligt ekonomiskt sett som den massiva 'downsizing' och övertidsarbete som kapitalister föredrar. Det nödtvång som ligger bakom angreppen är inte ekonomiskt utan politiskt. Det härrör från kapitalets behov av att kontrollera arbetarna genom att angripa människans allra fundamentalaste solidaritetsband.
Varför är kapitalismen fiende till familjen?
Familjen är en social institution där själviskhet och konkurrens, kapitalismens grundläggande värderingar, inte gäller. I sunda familjer delas väsentliga ting som känslomässigt stöd, beskydd, läkarvård och mat alltefter behov: de säljs inte utan ges gratis. Man arbetar hårt i familjen, inte för betalning utan av kärlek och solidaritet. De egennyttiga värderingar och hållningssätt som ses som normala när de tillämpas inom företagen betraktas som osunda om de uppträder inom familjen. Affärsföretag bygger på girighet och konkurrens: köp billigt och sälj dyrt, flytta fabriken dit där arbetskraften är billigare, ta in svartfötter för att bryta strejker, sätt upp människor mot varann, sälj tobak till barnungar. För kapitalisterna är allt OK om det ger profit. De företagsledare som inlåter sig på de skummaste handlingarna belönas ofta med de högsta lönerna. Sunda familjer är en utmaning mot kapitalismen.
De oräkneliga saker vi gör som familjemedlemmar, tar hand om och försörjer varann, ordnar familjeevenemang alltifrån en enkel kvällsmåltid till en stor släktträff, hjälper varann i en krissituation, ger råd, kramar varann, lyssnar medkännande, trivs i varandras sällskap, ja t o m kivas och smågrälar för att lösa konflikter eller ger värdefull negativ respons - allt detta som vi gör varje dag i våra familjer har en betydelse som ofta blir obemärkt. Allt det är ansträngningar att göra vårt lilla hörn av världen till motsatsen till den värld där man köper och säljer. Kapitalets fientlighet mot familjen är en del av en generell fientlighet mot arbetarnas värderingar i allmänhet. Arbetarklasskulturen värderar solidaritet och likställdhet högre än egoism och profithunger. Det är en kultur som säger att man inte ska bryta en strejkvaktslinje och att om man gör det är man en svartfot. Arbetarklassens kamp har alltid hämtat mycket av sin styrka från familjebanden. Deras värderingar ä!
r en aktiv kraft gentemot kapitalets makt. De stora sittstrejkerna på 30-talet, de tappra strider som utkämpades av Hormels köttpackare, Staleys arbetare och Detroits tidningsstrejkande på 80- och 90-talen, och på senare tid de strejkande portvakterna och livsmedelsarbetarna, har alla varit beroende av familjeband och gemensamma normer om solidaritet och likaberättigande som utformats i arbetarfamiljerna.
Hur kapitalisterna angriper familjen
En huvudform av kapitalisternas angrepp på familjen är den process man kan kalla kommersialisering, där kapitalet försöker underminera de naturliga formerna av mänskligt samspel på livets alla områden och ersätta dem med kommersiella relationer. I all synnerhet försöker kapitalet göra kärleksfulla familjerelationer till blott och bart 'handelsvaror' - tjänster som köps och säljs på öppna marknaden. Genom att reducera viktiga aspekter av vår mänsklighet till varor skapar kapitalet en bild av mänsklig 'frihet', där folk är 'befriade' från alla sociala åtaganden och alla sociala normer och moraliska värden. På detta sätt hoppas den härskande eliten underminera solidaritetens band och göra folk till ensamma individer, isolerade och maktlösa. Den ägande klassen försöker mera genomgripande göra det mot familjen som den länge gjort mot arbetarna. Företagsledare vill inte att arbetet skall vara en social aktivitet som människor ägnar sig åt kollektivt för gemensamma mål - en process!
som gör dem mycket medvetna om sin makt - utan snarare en vara som ägarna kan köpa per timme. Genom att köpa vårt arbete försöker kapitalet ta kontrollen över arbetsprocessen och produkten från våra egna händer. Kapitalet söker hacka itu arbetarna till bitar av 'användbarhet' - vår förmåga att vrida en skruv eller knappa in en siffra eller steka en hamburgare - så att vi själva kan bli behandlade som varor: billiga och lätta att ersätta. På senare år har effekten av denna process på specifikt familjerelaterade sidor av våra liv accelererat.
Att 'Outsourca' Mamma
Företag lejde tidigare enbart män för jobb som var tillräckligt välbetalda för att försörja en familj. Detta var förnedrande för kvinnorna och undergrävde familjesolidariteten genom att göra det omöjligt för två makar att på ett meningsfullt sätt dela arbete utanför hemmet, barnuppfostran och hushållsarbete. Men kapitalets 'reform' av mäns och kvinnors ojämlika roller i familjen är ytterligare ett angrepp. Under de senaste 30 åren har kapitalet 'outsourcat' eller automatiserat miljontals 'familjelöns'-jobb inom industrin och skurit ner lönerna för andra, så att arbetarklassens fruar har tvingats ut på arbetsmarknaden för att slåss om de återstående låglönejobben, allt i namn av 'kvinnofrihet'. Nu är familjerna ännu mer stressade, eftersom bägge föräldrarna typiskt sett måste ha åtminstone ett yrkesarbete, och ibland två eller tre, vilket ger dem mycket lite tid att ägna åt barn eller avkoppling, samhällstjänst eller något annat.
Därtill kommer att kapitalet angriper mödrarna genom att försöka kommersialisera allt hos dem som gör dem till värdefulla familjemedlemmar.
a) Efter att ha drivit småbarnsmödrar till att ta jobb, tvingar kapitalet dem nu att köpa mödraomsorg i form av 'dagis' från en växande industri vars anställda ofta själva är småbarnsmödrar. (Detta är särskilt ironiskt när det gäller mödrar som får socialhjälp och som tvingas till dagisjobb).
b) Efter att ha tvingat människor att arbeta så många timmar att de inte har tid att laga sina egna måltider använder kapitalet restaurangkedjor som specialiserar sig på 'hemlagade' måltider av 'familjemodell' för att få hårt stressade mammor (och pappor) ut ur sina hem, där matlagning var en kärlekshandling, till företagsägda kök, där den är lönearbete.
c) Kapitalet driver kvinnor från sina hem för att bli hembiträden hos rika familjer och arbeta i en växande industri för hushållstjänster.
d) Företag gör mormorsvisdom till ett 'helägt dotterbolag' genom att anlita kvinnor som ger råd om barnuppfostran och andra familjefrågor till de anställda. Ju mer företagen undergräver familjerna och omlokaliserar människorna bort från familj och vänner, ju mer behövs 'företagsmormor'.
e) Kapitalet saluför t o m livmödrar genom det växande fenomenet 'surrogatmödrar', vilkas moderskap och mänsklighet kommersialiseras som en livmoder man kan hyra.
Att 'Downsiza' Pappa
Kapitalet bestrider den enkla sanningen att ett barns relation till sin biologiske far är värdefull. Fadersbilden har utsatts för allt fler angrepp, då allt fler TV-komedier framställer fäder som inkompetenta (Familjen Simpson och King of Queens är aktuella exempel) och filmer visar misshandlande fäder (The Breakfast Club, Affliction och Daredevil för att bara nämna några). Många modiga kvinnor har länge tvingats av omständigheterna at själva uppfostra sina barn. Men nu väljer celebriteter som Camryn Mannheim (advokaten Ellenor i TV:s succéshow The Practice) att få och fostra barn utan far (både i verkliga livet och i sin TV-roll). Därmed signalerar Hollywood 'Vem behöver en far?' Akademiker förhånar faderskapet i böcker som 'Feminismen, barnen och de nya familjerna', där Susan E Krantz avfärdar uppfattningen att 'två föräldrar är nödvändigt för ett barns välbefinnande', och hävdar att 'faderns roll är överbetonad'. Akademiska 'experter' försöker avskilja pappans egenskap av! man från hans övriga jag och göra den till en vara som alla andra.
I en artikel i 'Journal of Marriage and the Family' konstaterar Alan J Hawkins och David J Eggenbeen: 'Män kanske är viktiga för barnets sunda utveckling, men biologiska fäder kan lätt ersättas av andra vuxna män'. (Citerat i D Blankenhorns 'Fatherless America' sid 80). Styvfäder må vara nog så trevliga, men påståendet att barn inte har behov av en nära relation med sin biologiske far väger lätt mot sunda förnuftet eller vetenskapliga studier. (En undersökning av 17.000 brittiska barn födda 1958 visade exempelvis att barn i styvfamiljer gick det långt sämre för än för de barn som växte upp med båda sina biologiska föräldrar. Blankenhorn sid 191). Slagordet 'vilken man som helst duger' är ideologiskt betingat av kapitalets önskan att kommersialisera männen. Detta är helt uppenbart i stater som Massachusetts, där den 'progressiva' agendan är långt framskriden och skilsmässodomstolar brutalt skiljer fäder från deras barn. (Författaren har personlig erfarenhet av dessa domstolar!). Det är rutin i domstolarna att hindra fäder från att träffa sina barn, ibland i åratal, utan rättvis rättegång, vittnesförhör eller de bevisregler som beviljas åtalade brottslingar. Domstolens inställning är att en fars enda viktiga relation till sina barn är ekonomisk, så det är ingen verklig förlust om en kärleksfull far hindras från att träffa sina barn.
Att Splittra Mamma och Pappa
Liberala politiker och advokatsamfund har ökat antalet skilsmässor i USA enormt genom att föra en politik som grundas på förutsättningen att faderskap inte är viktigt. Resultatet har blivit en uppsjö av sociala, psykologiska och ekonomiska problem för barnen på grund av deras faderlöshet. En huvudorsak till den ökade skilsmässotakten har varit införandet av 'skilsmässa utan skuld' parat med systemet med familjedomstolar som tillerkänner modern ensam, i stället för föräldrarna gemensamt, den fysiska vårdnaden om barnen (såvida hon inte är grovt olämplig) och ålägger fadern att betala ett underhåll som är tillräckligt för mor och barn att behålla sin tidigare levnadsstandard, även om det gör honom utfattig (domstolar beslutar ofta om direkt införsel i mannens lön). Från att ha varit sällsynta är skilsmässor nu vanliga, och två tredjedelar i USA sker på kvinnans initiativ. Följden är att i miljontals splittrade familjer har staten antagit rollen av familjeöverhuvud och 'förälder' till både modern och fadern. Alla inblandade, modern, barnen och fadern, har blivit mer direkt kontrollerade av och, när det gäller mor och barn, mer beroende av staten och därför mindre kapabla att sätta sig upp mot kapitalistklassen. Det är svårt att tänka sig en politik mer ägnad att i smyg underminera äktenskap och familjer.
Men det liberala angreppet på äktenskapet skulle inte kunna lyckas, om det inte vore för den hjälpsamma roll som spelas av högervridna religiösa ledare, som är 'för familjen' och för kapitalet, och deras likasinnade. De båda gruppernas gemensamma budskap lyder: 'Hur du än gör så är det åt helvete', och det får människor att finna det hopplöst att förbättra sin situation. De högerinriktade religiösa ledarna pekar på det onda med den liberala familjepolitiken, men samtidigt hävdar de att det enda alternativet är ett partiarkaliskt samhälle, där kvinnorna måste underkasta sig männen. En del kvinnor och en del män stöder kanske denna åsikt, men de flesta vill ha relationer grundade på jämställdhet. Men ingen av ledarna i gemen talar klarspråk om vad de flesta människor vill i det hänseendet. Trots att det är ekonomiskt fullt möjligt, vilka ledare träder idag fram och kräver att alla löner ska höjas tillräckligt och företagens politik ändras, så att en mor och far kan arbeta halvtid vardera (eller bara en förälder arbeta heltid utom hemmet, om de hellre vill det) och uppfostra sina barn i trygghet på den inkomsten? Utan oppostion annat än från högerflygeln, som kräver en partiarkalisk mardröm för kvinnorna, är det fritt fram för eliten att utföra sitt liberala angrepp på våra familjer.
Att Göra Barndomen Torftig och Trist
I sunda familjer älskar och skyddar föräldrarna sina barn. De värdesätter dem för vad de är, inte som medel för ett syfte. Kapitalet däremot använder barn som små arbetare och konsumenter och försöker ersätta kärleksfulla familjerelationer med marknadstransaktioner. Företagen översvämmar lördagsmorgonens TV med program ägnade åt att manipulera barnen till att mäta föräldrarnas kärlek med de leksaker och 'Happy Meals' som de köper åt dem. För kapitalet är föräldrakärlek en penningtransaktion som går genom kassaapparaten på Toys 'R Us. Miljontals barn utomlands arbetar i fabriker med att tillverka varor för den amerikanska marknaden. I USA får barn allt oftare höra att barndomen är en tid av förberedelse för att möta företagens behov. Företagsledare efterlyser fler standardiserade tester i de statliga skolorna, så att vi 'bättre kan konkurrera med Tyskland och Japan'. Kapitalet yrkar på att barnen skall graderas från A till F - för att lära dem tävla mot varann och kunna sorte!
ra dem som köttstycken, så att företag som vill köpa arbetskraft ska veta vilken 'grad' den presumtive anställde har. Deras 'utbildningsreformatorer' ser våra barn inte som människor utan snarare som varor, sorterade, graderade och preparerade för försäljning till företagen.
Homosexuella Familjer och den Nya Världsordningen
På senare år har kapitalistklassen högljutt fört fram tanken att homosexualiteten är en lika god, naturlig och moralisk grund för en familj som heterosexualiteten och att alla som inte tycker så är bigotta 'homofober'. TV lanserar homosexuella familjer med lesbiska rollfigurer som Carol och Susan i 'Friends', Melanie och Lindsay i 'Queer as Folk' och rollerna i lesbiska serier som 'The L Word'. Domare i Massachusetts har legaliserat homoäktenskap. Medan företagen angriper den traditionella familjen behandlar de mer och mer homosexuella par som om de var gifta. Utbildningsdepartementet i Massachusetts uppmuntrar studenterna att bilda homo-heterosexuella föreningar för att eliminera allt stigma som är förknippat med homosexualitet, trots att den nuvarande republikanske gunernören, Witt Ronney, påstår sig vara en pålitlig 'konservativ' i frågan.
Äktenskap och sexualitet handlar inte enbart om fortplantning, och i den mån barn inte är inblandade finns det inte något skäl för lagstiftarna att lägga sig i dessa privata affärer mellan individer. Men eftersom äktenskap och sexualitet faktiskt ofta leder till fortplantning, har samhället ett ansvar att bestämma vad man skall främja och avråda från på detta annars privata område. De bekymmer folk har angående lagar om äktenskap och samhällets attityd til homosexualitet är i stort sett relaterade till hur detta påverkar barnen. De flesta tror att det bästa för barnen är att uppfostras av sina biologiska föräldrar i en stark och kärleksfull familj. Ett viktigt skäl till att folk ogillar homosexualitet är att det är omöjligt för ett par av samma kön att bilda den sortens familj. Det är därför föräldrar inte vill att skolorna ska lära deras barn att det inte spelar någon roll om de gifter sig med någon av samma kön eller det motsatta. Flertalet människor tror med rätta på tolerans när det gäller medborgerliga rättigheter för homosexuella, men de anser inte att samhället bör omhulda föreställningen att en homosexuell förbindelse är en lika god eller sund bas för en familj som en heterosexuell.
Kapitalet angriper folk för att de tycker så och kallar dem bigotta, eftersom det gillar den riktning som homosexualiteten för samhället i. I kapitalets idealiska värld, där alla är isolerade individer, är sexualiteten inte en social relation som gör att föräldrar får barn. Den är bara ett sätt att utnyttja varandra på, och barnen är enbart något man köper. Om två män vill ha ett barn, så kan du ju hyra en livmoder och köpa ett ägg från en surrogatmamma. Varför inte? Det är ju bara en affärstransaktion så som alla mänskliga relationer borde vara. Eller om två kvinnor vill ha ett barn så varför inte köpa sperma? Faderskapet är ju bara en vara som tandkräm eller kläder. En juristprofessor som vittnade inför kongressen beskrev spermadonatorer som 'könscellsleverantörer' och framförde den juridiska ståndpunkten, att 'En konsuments rätt att ingå avtal med könscellsleverantörer kan inte förbjudas eller inskränkas annat än för att garantera att sådana avtal ingås fritt och med full vetskap'. (Blankenhorn sid 179). Detta är kapitalistens uppfattning om paradiset, där människor enbart är sina beståndsdelar: en livmoder, en spermakälla, en 'maskulin närvaro', ett underhållsbidrag, en 'vårdgivare'. Mödrar och fäder kommer inte längre att vara unika och oumbärliga.
Hur kan vi försvara våra familjer?
Media är fulla av mycket sofistikerade antifamiljesignaler, både från höger och vänster. Liberaler svärtar ner familjer där barnen uppfostras av båda sina biologiska föräldrar, och ibland antyder de att sådana ofta är patriarkat med misshandlande fäder. Konservativa efterlyser 'familjevärden' där kvinnor är underordnade män och ojämlikhet råder. Ingen av dessa åsikter återspeglar sanna familjevärden med jämlikhet och engagemang. Det finns omedelbara åtgärder vi kan vidta för att försvara familjen. En är att avfärda antifamiljepropagandan för vad den är. En annan är att inse angreppen mot familjen och förstå att de är en del av kapitalets försök att kontrollera vanligt folk. För att helt slå tillbaka angreppen på våra familjer och skapa ett sant familjevänligt samhälle måste vi bygga upp en revolutionär rörelse som utmanar kapitalismen, dess värderingar och dess sätt att styra samhället. Den revolution vi behöver är en med syfte att till hela samhället utsträcka det slags relationer som vi så hårt arbetar för att bygga upp inom våra familjer. Tillbaka till 'Kultur och Värden'.
Artikeln på originalspråk
|
Publicerad på www.fib.se 2005-02-13
 |
|
« Tillbaka |
|
|
Nya numret
|
Om krönikörerna och deras krönikor
Läs
mer »
|
|
På gång
|
|
Debatt
|
Grumlig gröntvätt av kärnkraft menar Mattias Nilsson i FiB Umeå.
Läs
mer »
|
|
Debatt i SR om Nordkoreas kärnvapen mellan Fredrik Malm och Anders Carlsson
|
11 september ifrågasatt - ett svar
Läs
mer »
|
Läraktiga ungliberaler, det hysteriska drevet och Marit Paulsen
Rune Lanestrand har ordet.
Läs
mer »
|
Vänstern vänder nyfattiga ryggen
Crister Enander spårar en enögd vänster som inte ser skiten utanför den egna farstun. AB 2/8
|
Gunnar Wiklund känner sig förolämpad av Jan Myrdal i Skriftställningen maj 2006
Läs
mer »
|
|
Har Sverige sålt idealen? Webbredaktören vill tipsa om en debatt som tas upp på Aftonbladets debattsida 2006-04-17. In i debatten!
|
|
GUNNAR OLOFSSON:s svar till Sofia Nerbrand (SvD 3/4) om fattigdomens betydelse för kvinnors ohälsa. (Refuserat av SvD). Läs mer »
|
Hägna in vargen i statens skogar kräver Rune Lanestrand. Per Nordin svarar och Bo Lindberg kommenterar ...
Läs
mer »
|
Strid om äktenskapet! Uppropet för bevarande av icke-sakönade äktenskap i lagen.
Läs
mer »
|
ElsaMaria B skriver insändare till DN om snö, mörker och kyla.
Läs
mer »
|
Antalet hemlösa ökar, men vad hjälper det? Rolf Nilsson till angrepp på dem som borde göra något ...
Läs
mer »
|
Vill Nils Lundgren bryta uran i Sverige? Rune Lanestrand till angrepp mot Junilistan, som han trott på hittills.
Läs
mer »
|
Ett hem är en mänsklig rättighet! Rolf Nilsson skriver till Stockholms politiker och tjänstemän.
Läs
mer »
|
Patrik Andersson försvarar USA , Bo Persson bemöter (Pitetidningen)
Läs
mer »
|
|
Det finns hopp för demokratin i USA
skriver LEIF ERLINGSSON i Tullinge
Läs
mer »
|
| |
|
|
|
